Sockerdricksträdet har klarat sig

Jag har som pippi långstrump ett ihåligt träd på tomten som man kan gömma saker i. När vi hade kalas hängde vi läsk och godispåsar inuti trädet för barnen.
Varje vår blir jag lika förvånad att det gamla äppelträdet har klarat vintern - det är ju alldeles tom inuti. Den förra ägaren hade fyllt trädet med cement som jag tog bort för det kändes så onaturligt. Jag har läst att det var vanligt att man gjorde så förr men att det inte ska vara så bra för trädet.

Och äntligen kan man börja kratta - få bort det gamla vita gamla gräset. Det blir så fint och grönt på en gång och jag blir nästan manisk - ska bara ta en bit till och en bit till. Och på kvällen ligger jag helt utslagen i soffan med värkande armar.

Kan nog hoppa över att gå till gymmet i morgon.

Ha en bra valborg!

Så svidande vacker är fågelsången...

...en vårkväll när solen håller på att gå ner.
Aldrig har våren väckt så starka känslor - känslor av både glädje och sorg. Naturen är obegripligt vacker - det känns som om jag inte kan få nog, jag har svårt sitta inne, jag måste ta vara på allt det vackra. Våren får helt enkelt inte gå till spillo.

För allt är förgängligt - det kan man snabbt och brutalt bli påmind om. Det som man inte trodde kunde hända kan plötsligt hända. Att livet kan vara så grymt känns en vårkväll extra tydligt och obegripligt - att min äldsta son som stod mitt hjärta så nära - inte ville leva går egentligen inte att förstå. Jag vet att han skulle ha sett allt så mycket ljusare nu när våren är här, sett möjligheter och kanske hittat nya vägar framåt.
Men nu är allt för sent och för oss som är kvar kommer det alltid att vara så att det mitt i glädjen finns ett stråk av smärta.

Och nu har vitsipporna börjat slå ut och kommer att blomma för fullt 

som alltid på hans födelsedag i början av maj.

 

Här hade skolbarnen sitt utedass

När jag höll på och röjde på tomten i helgen plockade jag bort en massa skräp framför de gamla dassen som hörde till skolan ... och tog några bilder.
Jag vet inte om det ursprungligen var tre dörrar eller om det var två som nu - det finns ingen byggbeskrivning för boden som för de övriga byggnaderna och inga foton. Troligen var det två dass - kanske ett för pojkar och ett för flickor. Dom förra ägarna hade gjort förråd i utrymmet men låtit dörrarna vara kvar, och för gårdsbilden - som är helt bevarad - är det roligt att de finns kvar.

 

På taket finns också den gamla ventilationen till dassen kvar - och den renoverade vi i somras i samband med att taket till boden lades om.

Och när jag ändå var i farten med kameran passade jag på att ta en bild på blåsipporna i backen nedanför dassen.

Ha en fortsatt bra vecka!

Skolan räddas - del 3

När den bärande väggen var lyft och alla murkna delar bytta var det dags att lägga in nytt friskt bjälklag. De dimensioner som använts i det gamla bjälklaget fanns inte så därför fick allt virke specialbeställas från Nacka Trä.

Sedan kom en stor bil och tankade in lecakulor i grunden.

Och efter lecakulorna - som ska förhindra att fukten förstör bjälklaget - var det dags att sätta in råsponten eller undergolvet.  

Efter att hjärtväggen hissats upp kunde också trappan förstärkas undertill och blev åter rak. 

Därefter var det dags för papp och isolering med ecofiber. 

 

 

 

Och ÄNTLIGEN kunde undergolvet och det kraftiga trägolvet läggas in.

Det var dags att börja skaffa snickerimaskiner och ett av det första jobbet i det nya snickeriet var att tillverka mitt platsbyggda kök..

...som jag kommer att berätta om så småningom.

Skolan räddas - del 2

När det gamla golvet, isoleringen och all jord var borta kom domkrafterna på plats och lyfte sakta, sakta upp den bärande väggen i skolan allt eftersom de kraftiga stämparna skruvades upp. Mot taket fördelade kraftiga hjärnbalkar trycket uppåt. 

Sedan kunde de murkna bärande delarna bytas ut mot nytt friskt trä. 

 

Och längst uppe i det nordvästra hörnet av skolan - där skadorna var som störst - behövde även syllarna bytas. 

 

  

 

Och vad bestod då min egen arbetsinsats i? Ja jag kan direkt säga att det här är en mycket arrangerad bild. Under den här tiden - det första året i skolan - åkte jag iväg till jobbet på dagarna och när jag var hemma minns jag mest att jag servade alla hårt jobbande med mat och kaffe. Arbetet i skolan började så fort taket på lärarinnebostaden som läckte in var bytt och vi fått in det mest akuta som toalett och dusch.

Under tiden som sönerna jobbade i skolan pågick renoveringen av mitt hus - det var murare som fixade skorstensstocken, kakelugnsmakare som satte om en av kakelugnarna, det var rörmockare som bytte element och drog in avlopp samt elektrikern som fixade nya ledningar.

 Så nog gick kaffepannan varm.  Och roligt var det när man tänker tillbaka!

fortsättning följer..........

 

Det stora lyftet....

Det allvarligaste felet i skolan var att bärlinan - eller bjälken - under hjärtväggen hade gått av med följd att hela byggnaden "säckat" på mitten. För att kunna åtgärda det måste hela hjärtväggen - den längsgående bärande väggen - lyftas. Och det gav verkligen resultat - efter lyftet blev trappan till övervåningen rak igen och golvet på övervåningen - som hade svajat betänkligt - blev helt stumt även om man hoppade på golvet.
Järnstolparna som syns på bilden är så kallade stämpar som man spänner allt eftersom domkrafterna (dom blåa som skymtar längst ner) lyfter väggen för att man ska kunna byta bjälkarna.
Vid renoveringen byttes hela bjälklaget i stora skolsalen och korridoren. I mitten av skolsalen sattes en stålbalk in under bjälklaget för att golvet skulle hålla för de tunga snickerimaskinerna. På vissa ställen byttes även syllen.
Men allra först måste det gamla golvet och bjälklaget bort - något som bäst kan betecknas som ett riktigt hästjobb.

 

 

 

 

 

Genom en ventil i grunden kunde Wilma övervaka jobbet.

Och när det gamla golvet och isoleringen var borta grävdes all jord bort, och först då kunde uppbyggnadsarbetet börja... 

....och om det och fortsätter jag att berätta i nästa inlägg!

Mysteriet är löst!

Ja nu behöver vi inte fundera längre över vad den här kannan är för något. Tänk vad saker kan lösa sig om man har en blogg! Kannan har använts för att skyffla in koks i värmepannan som står i källaren - ja den gamla kokspannan står faktiskt kvar i ett hörn helt enkelt för att den är för tung för att få ut.

Vi försökte när pelletspannan installerades - vilket resulterade i en förstörd pirra och ett antal värkande ryggar. Jag röjde bort lite bråte och fotade den gamla bortglömda trotjänaren.

När vi flyttade hit trodde vi optimistiskt att man skulle kunna ansluta den till någon form av pelletsbrännare och tog hit ett par experter som tittade på den - men de kom fram till att det inte gick. Så det fick bli en modern pelletspanna med elpatron som reserv. Det kändes som att det var ett alternativ där man gjorde minst ingrepp i huset.

Och i ett hörn bakom varmvattenberedaren syns fortfarande var koksen förvarades. Kokspannor är egentligen första generationens vedpanna har jag läst på nätet. Koks bildas när man hettar upp stenkol. Koks var billigt under 30- och 40-talet. Under krigsåren då det var problem med att få hem importerat kol började dessa pannor allt mer att eldas med ved - men det fungerade inte så bra.

I början av 50-talet började man elda med olja och gräva ner oljetankar i trädgården. Och man tyckte att det var betydligt enklare och renare än att elda med koks. Och så var oljan billig - då.

Så här ser vår pelletspanna ut - till höger förrådet där man tömmer säckarna och då räcker det i ca en vecka.

I kommentarerna till förra inlägget fick vi också bra tips om hur man hanterar ved - tack för det.

Men nu känner jag att jag inte kan sluta med en bild från den mörka källaren en så här fin och solig dag.

 

Så med lite vårblommor önskar jag en bra söndagkväll!

 

Nu är pelletsen slut..

Och jag vägrar att köpa fler säckar. Det är därför jag eldar i kakelugnarna. Det gör jag mest på vår och höst - för att kunna korta säsongen med centralvärme. Och jag växlar mellan att elda i vardagsrummet och sovrummet - är det riktigt kallt eldar jag i båda. Jag vet inte när den vattenburna värmen installerades, när vi flyttade hit fanns det en kokspanna i källaren som vi bytte ut mot en pelletspanna.



Det finns kakelugnar i de två rummen på övervåningen också, plus vedspisar i köken och tidigare kaminer i hallarna. Dessutom skulle skolan värmas upp med kaminer, så det måste ha gått åt mycket ved här förr i tiden.

Och veden försvinner snabbt när man inte har annan värmekälla. I boden finns ett förråd för ved på tork som inte är staplad än.

Och ett annat dit jag flyttar veden och när den har torkat.

Ute har jag en trave som ska flyttas in i boden under sommaren. PUH!

Och så har jag torrt spillvirke från snickeriet när jag ska tända brasorna. Är det förresten någon som vet vad den konstiga zinkbehållaren som jag har stickor i är för något?

Så här ser den ut i botten. Det ser ut som ett lock med handtag men det sitter fast och går inte att ta bort. Den fanns här när vi flyttade hit och fortfarande vet vi inte vad det är. Jag kanske ska ha blommor i den till sommaren?

För snart behövs varken ved eller pellets. Det ska ju bli vår till helgen!

Vi får väl hoppas att det stämmer. Ha det bra!

Vår på verandan...

Sixten som varit borta i nästan en vecka dök plötsligt upp idag. Jag hade satt upp en lapp vid busshållplatsen och engagerade snälla grannar. Det var därför jag fick de här fina blommorna som tröst och som nu lyser upp och skapar vårkänsla på verandan.

Sixten vilar ut i soffhörnet - och jag som gått och tittat snett på räven som håller till här i krokarna och undrat om han ätit upp Sixten. Idag skiner solen och det kanske börjar bli dags att ta sig an växthuset.

Ha en bra dag!

Hos det lilla ostmakeriet på Rindö..

I det fina vädret igår blev det en trevlig utflykt med fika på uteserveringen till Ostmakeriet på Rindö. Dit kommer man med färjan tvärs över Oxdjupet och där i det gamla militärområdet har man börjat tillverka ost. Från altanen har man utsikt över Solöfjärden och farleden.

Här säljer man ostar från sitt småskaliga mejeri. Mjölken till ostarna kommer från glada kossor från Roslagen. I veckorna ystas det och i slutet av veckan är mejeributiken öppen.

Det finns en mysig hörna där man kan slå sig ner och fika om man inte vill sitta ute på altanen.

 

Men vi hade tur med vädret och Wilma blev glad att hon kunde få följa med...

Ha en bra söndag!