Sixten har flyttat in

Nu verkar det som om Sixten har bestämt sig för att flytta in - han har sovit över flera nätter. Och han har hittat en favoritplats som matchar hans svart-vita look.
I går kväll låg han i soffan på min mage hela kvällen - jag blev alldeles stel för jag ville inte störa honom så att han skulle tro att han inte var välkommen. Ibland klev han upp och stirrade mig i ögonen på en centimeters avstånd som om han ville ta reda på ordentligt vem jag är innan han bestämmer sig. Sedan sträckte han på sig och blev hur lång som helst och rullade ihop sig till en liten boll och somnade.

Sixten bodde tidigare hos sonen på andra sidan gården och har de sista veckorna gått lite mellan mig och sitt gamla hem där det nu är tomt och ensamt.

Men nu verkar han ha bestämt sig - nu är det vi. Fast Wilma är lite sur.
Ha en bra söndag!

 



Svåra förändringar i torsdagtemat

Vissa förändringar är så svåra att berätta om att man får ta en liten liten bit i taget... Ändå vill jag nog berätta - det är som att ha en dagbok förr i världen där man kunde skriva ner alla sina tankar och funderingar. Har man en blogg är det lika enkelt - det är bara att öppna och klicka på Nytt inlägg och låta tankarna fara. 

Därför kan det också bli väldigt direkt. Och händelseförlopp kan börja utan att man ens vet om det - som att jag på nyårsdagen önskade mina läsare gott nytt år utan att veta om att min äldsta son inte fanns längre. I efterhand kan jag stirra på de glada och sorglösa raderna - bara tre veckor sedan och ändå som i en annan tid.
Jag startade bloggen för att berätta om det enorma jobb som mina söner lagt ner här i den gamla skolan och den kunskap om byggnadsvård de skaffade sig för att kunna genomföra det på rätt sätt. Det har gett oss en respekt för gamla tiders sätt att bygga och hur väl dessa metoder och material stått sig.

Jag tittar på det jag skrev på nyårsdagen - att jag hoppades att naturen (med snöstormar och skadade djur) skulle hålla sig lugn så att ja kunde få  ägna mig åt att skriva om renoveringen. Men i stället var det själva livet - eller sorgen - som kom emellan. Och alla bilder från våra första år i skolan ligger fortfarande orörda på en hårddisk i väntan på att plockas fram. Men jag SKA berätta - för ingen annan kommer att göra det.

Och längtan efter våren är lika stark som på nyårsdagen. Jag vill känna värmen från solen igen, öppna upp i mitt växthus och försöka samla nya krafter.

En kär gammal vän väcker många minnen....

Mamma köpte den fina gröna symaskinen av märket Huskvarna när jag var liten. Före den hade hon en som trampades - en Singer tror jag. Jag minns hur lätt det var att trampa fel så att den gick bakåt och hur rädd man var för det.

Min moster hade en likadan Huskvarna, jag tror att dom köpte maskinerna samtidigt. Hon jobbade som hemsömmerska - något som kanske får förklaras för den yngre generationen. Hon gick alltså hem till folk och sydde - och var då ofta några dagar i samma hem. Det var alltid så mysigt när hon kom, det fikades och jag fick hjälpa till eller sydde något till mina dockor.
Jag skulle tro att hon har sytt alla mina examensklänningar - alla dessa klänningar som man när de var urvuxna kunde återfinna i trasmattorna på golvet om man la sig på knä och letade. Mamma vävde inte själv men klippte alltid matt-trasor som sedan lämnades bort till en tant som vävde de finaste mattor - ja det tyckte jag kanske inte då när jag var mer förtjust i heltäckningsmattor.

Nu står symaskinen på övervåningen där jag har en syhörna i mitt hobbyrum som jag inte hunnit göra i ordning än. När allt är kaos är det lugnande att göra något med händerna. Kvinnor har i alla tider funnit att när händerna är sysselsatta med en stickning eller ett handarbete kan tankarna löpa lättare - det är något rogivande med händernas rörelser.
Ett nytt överdrag till en av alla de otaliga lampskärmar som jag köpte på loppis i höstas fick bli en lagom sysselsättning häromdan.

Så här blev den. 

Jag är själv lite förvånad - leopardmönster är ju inte riktigt min grej - men så är det ju, man upphör aldrig att förvånas över sig själv och sin egen smak som helt plötsligt kan göra helt om.

 

Många förändringar för en journalist

En månad efter jag gick i pension las "min" tidning ner - men finns kvar på webben. Jag hade jobbat där större delen av mitt yrkesliv och skrivit om medicin och hälsa. Och många tidningar går samma öde till mötes. När jag kollade runt lite för att se om det fanns nåt extraknäck att dryga ut pensionen med var det tunnsått och de enstaka jobb som fanns var medicinska nyhetsbyråer på nätet. Att ha en blogg räknades som merit - nä det var egentligen inte därför jag startade min.

Men jag tror att vi äldre har mycket att vinna på att lära oss ny teknik - och kan jag så kan vem som helst. Mina forna arbetskamrater lät lite skeptiska när dom hörde om mina planer - jag var ju inte den mest förändringsbenägna eller tekniskt begåvade personen kan man säga. Men när jag fick sitta i lugn och ro och klura ut hur man skulle göra var det plötsligt roligt och med en mall som jag har i blogger är det mycket som sköter sig själv.

Själva skrivandet är också väldigt annorlunda. Förut var det inte tal om oavslutade meningar eller plötsliga VERSALER och utropstecken. Allt skulle kollas upp, referenser lämnas och helst få en bedömning av någon oberoende expert. Men det var både intressant och lärorikt och det var lätt att ryckas med av forskarnas entusiasm över sitt arbete eller upptäckter.
Nu kan jag skriva om vad jag vill, när jag vill och jag kan kombinera och fixa med bilder. Förut letade jag nyheter på de otaliga medicinska nyhetsbyråer som finns. Nu räcker det med att lyfta blicken ut genom fönstret för att få uppslag till ett inlägg - som när mitt fina körsbärsträd brakade ihop.

Jag kan skriva om sorg och glädje - glädjen i att tillsammans med mina söner ha kunnat genomföra vårt stora renoverings-projekt. Sorgen är en ny bekantskap som jag håller på att lära känna och hantera.Jag vet inte riktigt vad den gör med mig, det känns som om den går brevid mig och sakta tar sig in. Jag tror att det lättar att skriva om den - men mest kommer jag att skriva om vad jag gör för att få små andningshål och vila från min nya bekantskap som annars tar allt kraft ifrån mig.

Ha det bra kära vänner!

Slut på strömavbrotten....

.....det fixar helikoptern - förhoppningsvis!!

Vi har haft 21 strömavbrott under den senaste månaden - några längre på fem till åtta timmar och resten korta. Idag försvann strömmen nio i morse och kom tillbaka på eftermiddan. Visserligen har jag vedspis och kakelugnar så jag kan koka kaffe och så men om det blir kallare ute kan det bli svårt för hönsen - nu är det som tur ganska milt. Och när det är strömlöst fungerar inte det mobila bredbandet heller.
Men dom håller på och röjer utefter ledningarna och idag lyckades jag fånga helikoptern på bild när den åker omkring med en stor bamse-såg som hänger i en vajer under. Fascinerande att se hur lågt de flyger och skrämmande - man blir nästan rädd att den ska flyga över och tappa sågen.

Helikoptern var här förra veckan också men då var lilla barnbarnet här. Och för en kille på två år var det för spännande för att lämna sin utkiksplats i fönstret.

Och farmor var glad att kunna bjuda på så uppskattad underhållning.

Måste göra något normalt.....

...och fönstret blir mindre och mindre rött

 När tillvaron är fylld av sorg kan det vara en tröst att göra något så vanligt och rofyllt som att flytta om blommor i ett fönster. Det är något med växter - jag förstår att trädgårdsskötsel till och med kan används som en terapi. Den här våren och sommaren kommer jag att tillbringa mycket tid i min trädgård - det känner jag redan nu.

I morgon är det tulpanens dag men mina fina lökar som jag fått av snälla grannar och Helen som var här och gjorde reportage för Lantliv ger också lite vårkänsla. Och allt eftersom jag flyttar och fotar blir det röda inslaget mindre och mindre.

Ha en bra tulpanens dag!

Torsdagstema: Blogga för förändring

Vad är torsdagstema undrar ni kanske? Det är att några bloggare bestämmer sig för att skriva om ett gemensamt tema en viss veckodag - i det här fallet torsdag - och göra det under kanske två månader. (läs mer i högerspalten)
När jag såg det planerade temat i bloggen Granne med Selma den 30 december tyckte jag genast att det var ett roligt ämne. Jag hade helt nyligen startat min blogg och det var en stor förändring för mig på många sätt.


Min första bloggmånad präglades av snöstorm

Jag hade nyss gått i pension när tanken slog mig i höstas att nu har jag gott om tid att skriva - och då vill jag skriva om något som jag tycker är roligt. De bloggar om hus och hem som jag följer är oftast skrivna av kvinnor - många bor ute i landet och har ofta startat någon form av företag. Vilken kreativitet det finns slås man av och vilken tur att alla inte behöver bo i Stockholm för att kunna försörja sig - ett litet bidrag till att landsbygden inte avfolkas helt!

 

Men alla verkar väldigt unga - är det någon mer än jag som är över 45?? Det kanske är så att tanter inte ska hålla på och blogga? Men det måste väl finnas många i min ålder som gillar att hålla på med inredning och renovering.

 

Att blogga har betytt mycket för mig; som glädjen i att vid min ålder lära mig något nytt, det har väckt skrivglädjen till liv och det har gett mig möjligheten att berätta om vårt stora renoveringsprojekt här ute i den gamla skolan. 

 

Det kan också vara en hjälp för mig att fylla mina dagar framöver när det ofattbara har hänt att jag sedan nyårsdagen bara har en son och inte två.

Att skingra tankarna....

Idag är Helen Holmstedt här och gör ett reportage för Lantliv uppe i vårt utställningskök i Skolan - det känns skönt att skingra tankarna en stund.

Jag har aldrig sett hur det går till eller tänkt på hur mycket jobb som ligger bakom några uppslag med fina bilder i en inredningstidning. Igår eftermiddag - när allt som hör till ett sånt jobb anlände i två stora skåpbilar - kunde man nästan tro att Helen skulle flytta hit. Vilket krävande jobb att vara inredare - men så roligt. Jag sneglade nyfiket i alla kassar med roliga saker som hon hade med sig.

 

 

I gryningen, innan Helen och fotgrafen Martin Cederblad kommit, tog jag några bilder (dålig kvalitet jag vet). När de dyker upp lite senare är det med ännu mer kassar, blommor, mjölpåsar och krukor. Jag håller mig undan för att Helen och Martin ska hinna få ordning på allt och fota innan det blir mörkt igen.

Sent, sent i kväll får jag titta på några bilder - HELT FANTASTISKT!

Man är full av beundran över vad riktiga proffs kan åstadkomma. Håll utkik framöver när jag kan visa bilderna för er!

 

Tittade till min blogg lite ...

...känns tråkigt att överge den helt - den har blivit lite som en vän

Under juldagarna tog jag fram gamla dokument och ritningar som följde med huset, det är spännande att följa planeringen och den detaljerade beskrivningen av bygget av skolan och lärarinnebostaden. Jag skrev ett inlägg som i princip var klart att publicera med rubriken "Skolbygget dokumenterat i minsta detalj - till och med hatthyllan"

 1923 skrev någon om hatthyllan där jag hänger mina ytterkläder idag

"Beskrivning till en bostadsbyggnad för lärarinnor vid Skägga å Värmdö" står det på omslaget till det bruna slitna häftet. Här finns allt detaljerat beskrivet från grund till nock, som val av plankor och stommar med alla med dimensioner angivna, ytbehandling, beslag, lås, isolering osv.
Under rubriken inredningsarbeten står; "I tamburerna insättes hatthylla med 12 st ankarkrokar". När vi flyttade hit fanns bara hatthyllan i bottenvåningen kvar och då var den grön och hallens panel var dold under en blommig 60-tals tapet.

Ännu mer intressant är att läsa om sånt som inte är bevarat. "Köken förses med diskbord med underskåp, zinkbeslagen skiva. Dessutom uppssättes kökshyllor och hängarlister med mässingskrokar...I diskbänkarna anbringas slasktratt av emaljerat gjutjärn. Från dessa trattar drages avloppsledningar av 6,5 cm gjutna HV rör till en utanför huset nedsatt rännsbrunn av 30 cm lergodsrör. Klosetterna  förses med urinavlopp." (det är den garderobsklosett som jag skrivit om tidigare)
 

 

 Till golven har man använt både spåntat halvrent golv och bättre utskottsträ och "i alla lokaler frisas golven vid eldstadspaneler och skåp mm".
Om innerväggarna får man veta "Mot kök,skafferi, klosett och serveringsrum göres panelen hyvlad och fasspåntad...För matkällaren utföres mellanväggen av 2,5 cm bräder på nödiga reglar"
I rum som inte panelades användes tapeter "enligt kontrollantens val till ett pris av 1,5 kr per rulle netto. Enkla bårder uppsättes. I dessa rum strykes taken med limfärg i vit ton.

Och i alla fönster användes vitt B-glas.

Som ni förstår är det lätt att fördjupa sig i dessa gamla dokument - historien blir väldigt påtaglig.

Jag känner för mina gamla hus och kommer nog inte att överge dem och starta en ny blogg. Så känns det idag.

Ha det bra alla vänner!

 

Jag blir aldrig mera glad...

...kanske lite glad men aldrig på djupet

På Nyårsdagens eftermiddag förändrades mitt liv för alltid. Jag kommer att göra ett uppehåll i bloggandet - vet inte om det blir för gott eller tillfälligt. Eller om jag öppnar en ny blogg med annat tema.

Tack så länge - jag tror att vi hörs men just nu vet jag inte riktigt.

Gott Nytt År - nu är det vår!

Är det på riktigt?...nä bara på låtsas

 

Men man skulle kunna tro det - det droppar från taken och snart har all snö töat bort. Som ni märker försöker jag se positivt på att all den fina snön håller på att försvinna och det ser smutsigt och tråkigt ut.

Hönorna verkar i alla fall tycka att det är vår - de har börjat lägga mer ägg. Det är nog ljuset som gör det , har ju gått två veckor sedan det vände mot ljusare tider.

Mitt första bloggår blev kort - en månad. Jag hade trott att jag bara skulle berätta om renoveringen av mina hus - men naturen stod för många inlägg. Det var snöstormar, strömavbrott, mitt fina gamla körsbärsträd som knäcktes av snön, hönsgården som höll på att rasa och rådjuret med det brutna benet som bosatte sig här och så julen förstås.

Men nu hoppas jag att naturen håller sig lugn så att jag kan koncentrera mig på mina renoverings- och inredningsprojekt.

Ett riktigt Gott Nytt År till er alla!

Jag blir glad om ni fortsätter att titta in till mig!